EU:s konkurrensregler - så funkar de

EG-fördraget innehåller konkurrensregler inriktade på konkurrensbegränsningar med effekt på handeln mellan medlemsstaterna. Dessa regler gäller som svensk lag, och enligt EG-rätten till och med framför svensk rätt om svenska regler skulle strida mot dem. Svenska företag måste alltså följa dessa regler, inte bara i handel med andra EU-länder utan också i övrigt i den mån konkurrensen vid handel mellan medlemsstaterna kan påverkas. Ett rent svenskt avtal kan alltså komma att prövas mot EG-reglerna, t.ex. om ett avtal mellan två svenska företag skulle få till följd att import till Sverige stängs ute.

Den svenska konkurrenslagen, som gäller om en konkurrensbegränsning har effekter enbart på handeln inom Sverige eller i varje fall inte någon märkbar effekt på konkurrensen eller handelns mellan Sverige och en annan medlemsstat, är i stor utsträckning en kopia av EU-reglerna.

Konkurrensbegränsande samarbete
Konkurrenslagen ska förhindra konkurrensbegränsande samarbete genom att den för-bjuder avtal mellan företag om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat. Detta gäller särskilt avtal som innebär att inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs, avtal som innebär att produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras, avtal som innebär att marknader eller inköpskällor delas upp, avtal som innebär att olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, och avtal som innebär att det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

Förbudet gäller dock inte för avtal som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås, inte går längre än vad som krävs för att uppnå förbättrad produktion etc. samt inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga.



Företag får själva och på eget ansvar göra en bedömning av om undantaget är tilllämpligt. Skulle bedömningen vara felaktig får de inblandade företagen ta konsekvenserna av att ha ingått ett förbjudet avtal, nämligen dels att avtalet blir ogiltigt, dels att företagen kan tvingas betala en s.k. konkurrensskadeavgift på upp till fem miljoner kronor. Företagen kan också tvingas betala skadestånd till den som drabbas av skada på grund av konkurrensbegränsningen. Vid en prövning är det de inblandade företagen som har bevisbördan för att undantaget är tillämpligt.

Gruppundantag - konkurrenslagen
Undantag från förbudet gäller också för grupper av avtal som på förhand har ansetts uppfylla förutsättningarna för undantag. Dessa s.k. gruppundantag gäller visa vanligt förekommande typer av avtal där avtalets positiva effekter typiskt sett går att uttala sig om i förväg.

Konkurrenslagen - Missbruk av dominerande ställning
Konkurrenslagen förbjuder också missbruk av dominerande ställning. Denna regel innebär att företag som har en dominerande ställning på sin marknad förbjuds att göra saker som är tillåtna för andra företag. Av praxis kan man dra slutsatsen att en marknadsandel som understiger 30% inte tyder på en dominerande ställning, att en marknadsandel på mer än 40% är ett tydligt tecken på dominerande ställning och att företag som har mer än 50% marknadsandel måste bevisa att de inte är dominerande. Ofta är det svårt att avgöra vad som är den relevanta marknad på vilken marknads-andelen ska beräknas. Avgörande brukar sägas vara produktens ”utbytbarhet”, dvs. produkter som är inbördes utbytbara (med hänsyn till egenskaper, pris, användningsområde, konsumenters uppfattning etc) anses tillhöra samma marknad.

I konkurrenslagen finns en uppräkning av vad som särskilt ska anses vara missbruk av dominerande ställning, nämligen att direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor, att begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna, att tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel och att ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet. Uppräkningen är inte uttömmande utan även andra åtgärder som bedöms som missbruk är förbjudna.

Låter det krångligt?